O hur härligt majsol ler

O, hur härligt majsol ler,
o, hur härligt majsol ler!
I de blåa höjder
sjungas vårens fröjder
och sin doft var blomma ger.
O, hur härligt majsol ler,
o, hur härligt majsol ler,
o, hur härligt, härligt, majsol ler!

 

O, hur härligt majsol ler hör till valborgsmässofirandets mest traditionella sånger. Den introducerades vid firandet av sista april i Uppsala år 1831. Sången är översatt till svenska av Carl Wilhelm Böttiger. Den tyska originaltexten är av Johann Heinrich Voss. Musiken är komponerad av Friedrich Kuhlau.

Lyssna gärna när Orphei Drängar här sjunger O hur härligt majsol ler

Glad såsom fågeln i morgonstunden

Glad såsom fågeln i morgonstunden
hälsar jag våren i friska naturn,
lärkan mig ropar och trasten i lunden,
ärlan på åkern och orren i furn.

Se hur de silvrade bäckarna små,
hoppa och slå, hoppa och slå
vänliga armar kring tuvor och stenar,
se hur det spritter i buskar och grenar
av liv och av dans, av liv och av dans
i den härliga vårsolens glans!

 

Vårsång med text av Herman Sätherberg och musik av prins Gustaf

Lyssna när Orphei Drängar sjunger Glad såsom fågeln

O du lummiga lund

O du lummiga lund!
O du skuggande skog!
O du äng i din älskliga vår!
Ljuv är rosornas röst,
jag förnimmer den nog,
och jag liljornas löjen förstår.

O du vänliga vik
med din speglade sky,
med din silveromstrålade strand!
I din glimmande glans
runor randas och fly,
jag dem läser i lugnet ibland.

O du seglande svan,
o du sångare säll,
du som sjunger i skimrande sjö!
I din sång är ej sorg,
och ditt kval har en kväll;
mina sorger din sång skall förströ.

Går en vind över våg,
över grumliga grund,
över böljorna brusar en by,
då ler vårsol på vik,
stillar stormen på stund,
och de fladdrande fläktarna fly.

Ty var vinter har vår,
och ett hopp har var höst,
och all midnatt i morgon förgår.
Jag vill tro på en sol
och på rosornas röst
och på ängarnas älskliga vår.

 

Dikt av Zacharias Topelius (1844)

Här finns en inspelning av O du lummiga lund, men tyvärr bara den första och den sista strofen

Sköna maj välkommen

Sköna maj, välkommen
till vår bygd igen!
Sköna maj, välkommen,
våra lekars vän!
Känslans gudaflamma
väcktes vid din ljusning;
jord och skyar stamma
kärlek och förtjusning;
sorgen flyr för våren,
glädje ler ur tåren,
morgonrodnad ur bekymrens moln.

Blomman låg förkolnad
under frost och snö;
höstens bleka vålnad,
gick hon nöjd att dö.
Vintern, härjarns like,
som föröder nejden
och i skövlat rike
tronar efter fejden,
satt med isad glaven
segrande på graven,
dyster själv och mörk och kall som den.

Inga strålar sänktes
på vår morgon ner,
ingen daggtår skänktes
nordens afton mer,
tills, av svaner dragen,
maj med blomsterhatten
göt sitt guld i dagen,
purpurklädde natten,
vinterns spira bräckte
och ur lossat häkte
kallade den väna Flora fram.

Nu ur lundens sköte
och ur blommans knopp
stiga dig till möte
glada offer opp.
Blott ditt lov de susa,
dessa rosenhäckar,
till din ära brusa
våra silverbäckar,
och med tacksam tunga
tusen fåglar sjunga
liksom vi: Välkommen, sköna maj!

 

Sköna maj välkommen, även kallad Majsång, är skriven av Johan Ludvig Runeberg (1870). Melodin är komponerad av kyrkomusikern Lars Magnus Béen.

Lyssna på Sigtuna Sångensemble när de framför den första och sista strofen av Sköna maj välkommen

Hör hur västanvinden susar

Hör, hur västanvinden susar,
se, hur härligt vårsol ler!
Hör, hur bäcken ystert brusar,
inga bojor hålla mer!
Ser du sippor små,
hör du lärkor slå
sina drillar högt mot himlen blå?
Ack, hur tiden går;
nu är åter vår.
Välkommen härliga vår!

Alla skogens fåglar sjunga,
det är liv i dal, på höjd.
O, så låt oss, gamla, unga,
sjunga vårens lov med fröjd!
I vår ungdoms vår,
ack, hur lätt det går,
stämma upp en sång för nyfödd vår.
Är hon kulen, grå,
det är vår ändå!
Välkommen, härliga vår!

 

Vårsång av Lars August Lundh (1838-1916)

Här kan man lyssna på Hör hur västanvinden susar

Under rönn och syren

Blommande sköna dalar,
Hem för mitt hjärtas ro!
Lummiga gröna salar,
Där vår och kärlek bo!
Soliga barn av luft och ljus,
O jag förstår ert tysta sus,
Blommande sköna dalar,
Hem för hjärtats ro!

Säll i syrenens skugga,
Söker jag här mitt hägn.
Rönnarnas dofter dugga
Finaste blomsterregn.
Regnet slår ned i hjärtats vår;
Hela dess värld i blommor står.
Säll i syrenens skugga
Söker jag mitt hägn.

Kom, du min vän i skogen,
Kom, vid min sida sjung!
Skogen är evigt trogen,
Våren är evigt ung.
Livet förgår som kvällens fläkt;
Evig är vårens andedräkt!
Kom, du min vän i skogen,
Vid min sida sjung!

Älskade blåa öga,
Le som i forna dar!
Låt vita rönnen snöga
Blommor på det som var!
Skänk glad åt kvällens dagg din tår!
Vakna på nytt till sol och vår!
Älskade blåa öga,
Le som forna dar!

Blommande sköna dalar
Stråla av sällhet då;
Klarare våren talar,
Bättre vi den förstå.
Aftonen rodnar, vakan slår,
Stilla en doft ur hjärtat går.
Blommande sköna dalar
Stråla sällhet då.

 

Dikt av Zacharias Topelius (1855)

Lyssna på Sigtuna Sångensemble när de framför tre av stroferna

Nu grönskar det i dalens famn

Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din.

Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr,
och följer vägens vita band
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se
på livets rikedom
som gror och sjuder överallt
där våren går i blom!

 

Denna vandringsvisa skrevs av Evelyn Lindström år 1933 till musik av Johann Sebastian Bach.

Lyssna på visan

Längtan till landet

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ner och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.

Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande.
Ligga ängarna i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer, hälsen glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne.
Att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem åter se.

Se dem än, som i min barndoms stunder,
följa bäckens dans till klarnad sjö.
Trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

 

Text av Herman Sätherberg (1838), tonsatt av Otto Lindblad

Här finns ett traditionellt framförande av sången