Den blomstertid nu kommer

Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
Då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
Till allt som varit dött,
Sig solens strålar närma,
Och allt blir återfött.

2. De fagra blomsterängar
Och åkerns ädla säd,
De rika örtesängar
Och lundens gröna träd,
De skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
Att vi den nåd besinna
Som räcker året om.

3. Man hörer fåglar sjunga
Med mångahanda ljud,
Skall icke då vår tunga
Lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
Stäm upp din glädjesång
Till den som vill oss nära
Och fröjda på en gång.

4. Du milde Jesu Kriste,
Vår glädjesol och sköld,
Ditt ljus och hägn ej briste,
Uppvärm vårt sinnes köld.
Giv kärlekseld i hjärta
Men dämpa lustans brand.
Vänd bort all sorg och smärta
Med mild och mäktig hand.

5. Du Sarons blomster sköna,
Du lilja i grön dal,
Ack, värdes själen kröna
Med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
Med nådens dagg, att hon
Förskönas och befruktas
Som ros på Libanon.

6. Välsigna årets gröda
Och vattna du vårt land.
Giv oss nödtorftig föda,
Välsigna sjö och strand.
Av himlen drype fetma,
Bespisande vår jord,
Och flöde nådens sötma
Till oss av livets ord.

 

Sommarpsalm av Israel Kolmodin (1695), bearbetad av Johan Olof Wallin. Melodin är en svensk folkmelodi.

Här framförs de tre första verserna av Den blomstertid nu kommer

I denna ljuva sommartid

I denna ljuva sommartid
Gå ut, min själ, och gläd dig vid
Den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
Se, hur för dig och mig hon får
Så underbara håvor.

2. Av rika löv är grenen full,
Och jorden täckt sin svarta mull
Med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
Med större prakt och härlighet
Än Salomos dig gläder.

3. Oss åkern bådar ymnig tid,
Och ung och gammal gläds därvid
Och bör Guds mildhet prisa,
Som vill i överflödigt mått
Oss människor så mycket gott
Var dag och stund bevisa.

4. Vi skulle jag allena då
I denna tid otacksam gå,
När allt sitt lov Dig bringar?
O Gud, som äran hörer till,
Med lov till Dig jag höja vill
I tron min andes vingar.

5. Ack, är det redan här så skönt,
Är det så härligt och så grönt
På denna ringa jorden,
Vad skall det då ej vara där
I härligheten, när jag är
En gång förklarad vorden.

6. Vad fröjd och ljus skall själen då
I Kristi lustgård njuta få,
När hon med änglatunga
Bland de utvaldas skara stor
Och tusende serafers kor
Halleluja får sjunga.

7. Ack, att jag redan stode där
Inför din tron, o Herre kär,
Och bure mina palmer.
Jag ville då på änglars vis
Instämma i ditt lov och pris
Med bättre fröjdepsalmer.

8. Låt, Jesu, mig uti ditt hägn,
Alltjämt av nådens milda regn
Bevattnad, stå i blomma.
Din kärleks sol upplive så
Min själ, att trones frukter må
Av hennes värme komma.

9. Låt Anden din mig bliva när,
Så att ett träd jag ständigt är,
Som goda frukter giver.
Förlän, att jag, en planta grön,
En saronslilja, täck och skön,
Uti din vård förbliver.

10. Behåll mig till ditt paradis,
Och låt mig på de trognas vis
I dina gårdar grönska.
Låt mig få tjäna Dig allen
I trohet sann, i kärlek ren,
Så vill jag mer ej önska.

 

Ursprungligen en tysk sommarpsalm som översattes till svenska av Joachim von Düben år 1725

Lyssna på de två första verserna

O vad världen nu är skön

O, vad världen nu är skön,
Klädd i sommardräkten!
Känn i skog, på äng, på sjön
Milda, friska fläkten,
Ljuva dofter, fågelsång —
Mänska, höj ock du din sång!

2. Jorden, smyckad som en brud,
Högt lovsjunger Herran.
Jubla, lund i vårlig skrud,
Ängder när och fjärran!
Allt hans Ande skapar nytt,
Vinterns tunga välde flytt.

3. Skulle ej min själ, min mun
Honom offer bringa,
Helig sång av hjärtats grund
Till Guds ära klinga!
Är vår jord så rik på fröjd,
O, hur blir då himlens höjd!

 

Denna psalm är skriven av Jacob Axel Josephson (1861) till musik av Wolfgang Amadeus Mozart.

Lyssna på psalmen

En vänlig grönskas rika dräkt

En vänlig grönskas rika dräkt
Har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
De fagra örtesängar,
Och solens ljus
Och lundens sus
Och vågens sorl bland viden
Förkunna sommartiden.

2. Sin lycka och sin sommarro
De yra fåglar prisa:
Ur skogens snår,
Ur stilla bo
Framklingar deras visa.
En hymn går opp
Av fröjd och hopp
Från deras glada kväden,
Från blommorna och träden.

3. Men du, o Gud, som gör vår jord
Så skön i sommarns stunder,
Giv att jag aktar främst ditt ord
Och dina nådesunder.
Allt kött är hö,
Och blomstren dö,
Och tiden allt fördriver;
Blott Herrens ord förbliver.

4. Allt kött är hö.
Allt flyktar här,
Och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
Ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
Det nya liv,
Som aldrig skall förblomma,
Fast äng och fält stå tomma.

5. Då må förblekna sommarns glans
Och vissna allt fåfängligt;
Min vän är min och jag är hans,
Vårt band är oförgängligt.
I paradis
Han, huld och vis,
Mig sist skall omplantera,
Där intet vissnar mera.

 

Psalm av Carl David af Wirsén (1889)

Här har några sångare gjort en egen inspelning av psalmens tre första verser