Jag vet en dejlig rosa

Jag vet en dejlig rosa,
och vit som liljeblad.
När jag på henne tänker,
så görs mitt hjärta glad.
Dess stämma ger en hjärtans tröst,
lik näktergalens blida röst,
så hövisk och så ljuv.

Som solen fagert skiner,
är hon som purpur klar.
Gud låt dig aldrig sörja,
men alltid vara glad!
Må de få komma samman
med hjärtans fröjd och gamman,
som längta till varann!

Var dag går solen neder
och dagelig uppgår.
När kommer dagen blider,
att jag dig skåda får?
I hågen är du städs mig när.
Farväl, farväl, min hjärtans kär!
Mång tusende god natt!

 

Jag vet en dejlig rosa är en traditionell skandinavisk folkvisa. Textförfattaren är okänd. Den tidigaste kända nedtecknade versionen av visan är från 1500- eller 1600-talet.

Tre systrar framför här Jag vet en dejlig rosa

Glädjens blomster

Glädjens blomster i jordens mull,
ack, visst aldrig gro!
Kärlek själv ju försåtlig är
för ditt hjärtas ro.
Men därovan, för hopp och tro,
blomstra de evigt friska.
Hör du ej, hur andar ljuvt
om dem till hjärtat viska?

 

Glädjens blomster är en folkvisa från Uppland. Sången blev populär genom Hugo Alfvéns körarrangemang från 1938.

Här kan man lyssna på Glädjens blomster

Fjäriln vingad

Fjäril vingad syns på Haga,
mellan dimmors frost och dun,
sig sitt gröna skjul tillaga,
och i blomman sin paulun;
minsta kräk i kärr och syra,
nyss av solens värma väckt,
till en ny högtidlig yra
eldas vid sefirens fläkt.

Haga, i ditt sköte röjes
gräsets brodd och gula plan;
stolt i dina rännlar höjes
gungande den vita svan;
längst ur skogens glesa kamrar
höras täta återskall,
än från den graniten hamrar,
än från yx i björk och tall.

Se Brunnsvikens små najader
höja sina gyllne horn,
och de frusande kaskader
sprutas över Solna torn;
under skygd av välvda stammar,
på den väg man städad ser,
fålen yvs och hjulet dammar,
bonden milt åt Haga ler.

 

Fjäriln vingad är den kanske mest kända och omtyckta av Carl Michael Bellmans sånger. Den ingår som nr 64 i samlingsverket Fredmans sånger som utgavs år 1791.

En äldre inspelning av Fjäriln vingad finns här

Röda stugor tåga vi förbi

Röda stugor tåga vi förbi.
Glatt kring nejden hörs vår melodi.
Ljusa björkar, sommarhimmel fri
hägnar den jublande färden.
Sången klingar, hör vår muntra låt!
Allt är glädje! Må vi följas åt!
Solen lyser och vår vandringsstråt
dra vi med sång genom världen.

Blanka sjöar skymta, där vi gå.
Gröna hagar sommarfagra stå.
Bergen locka, lysande och blå
långt bortom skogsklädda kullar.
Genom höga stammars pelarhall
svävar ekot av vår glada trall.
Ungdomsfriska toners jubelsvall
hän över åsarna rullar.

Långt från bygdens trängsel, rök och stoft
gå vi ut till sol och barrskogsdoft.
Under ljusa sommarskyars loft
vildmarken lever och blommar.
Fyll din själ med sommarlandets ro!
Drag hit ut från trångt och unket bo!
Vinden sjunger över milsvid mo
sången om ungdom och sommar.

 

Röda stugor tåga vi förbi eller Sommarvandring är en vandringsvisa med text av Georg Åhlstad och musik av Nils Söderström

Här sjunger en folkskolekör Röda stugor tåga vi förbi 

Uti vår hage

Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtansfröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och saliveja!
    Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

Fagra små blommor där bjuda till dans.
Kom hjärtansfröjd!
Vill du, så binder jag åt dig en krans.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och saliveja!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

Kransen den sätter jag sen i ditt hår,
Kom hjärtansfröjd!
Solen den dalar men hoppet uppgår.
Kom liljor och akvileja, Kom rosor och saliveja!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

Uti vår hage finns blommor och bär,
Kom hjärtansfröjd!
Men utav alla du kärast mig är.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och saliveja!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

 

Uti vår hage är en av de mest kända svenska folkvisorna. Den nedtecknades på Gotland under 1880-talet.

Här framför Orphei Drängar Uti vår hage i Hugo Alfvéns klassiska körarrangemang

Här är gudagott att vara

Här är gudagott att vara,
o, vad livet dock är skönt!
Hör vad fröjd från fåglars skara,
se, vad gräset lyser grönt!
Humlan surrar, fjäriln prålar,
lärkan slår i skyn sin drill,
och ur nektarfyllda skålar
dricka oss små blommor till.

 

Text och musik av Gunnar Wennerberg. Här är gudagott att vara ingår i Gluntarne, en sångcykel för baryton, bas och piano som tillkom under åren 1847-1850 och skildrar studentlivet i Uppsala.

Ett framförande av Här är gudagott att vara kan man lyssna på här

Land du välsignade

Land, du välsignade, tag min sång!
Gjut din ande i orden!
Giv, att den ljuder fullkomnad en gång,
Sången om landet i Norden,
Sången om sjumila skogar och sjö,
Slätter, som skördar oss bära,
Midnattssol och midvintersnö,
Sverige till ära, Sverige!

Land, du välsignade, tag mitt verk!
Dig min strävan jag vige!
Signa min tanke och armen stärk,
Främst bland de främsta jag stige,
Att när min bana jag ändat har,
Sjunkit till skuggorna neder,
Stolt må man minnas, att svensk jag var,
Sverige till heder, Sverige!

 

Text av Elisabeth Björklund och musik av Ragnar Althén (1923)

Sången Land, du välsignade blev känd genom de inspelningar som Jussi Björling gjorde. En kan man lyssna på här.

I sommarens soliga dagar

I sommarens soliga dagar
vi gå genom skogar och hagar,
på färdens besvär ingen klagar.
Vi sjunga var vi gå. Hallå! Hallå!

Du, som är ung, kom med och sjung
och sitt ej hemma slö och tung.
Vår sångartropp han gångar opp
på kullens allra högsta topp.
I sommarens soliga dagar
vi sjunga var vi gå. Hallå! Hallå!

När vårliga vindarna susa,
när natt liksom dag äro ljusa,
ja, då skola sångerna brusa.
Vi sjunga var vi gå. Hallå! Hallå!

Bland mognande skördar som gunga
vi vandra i klunga och sjunga.
De gamla, som hör oss, bli unga.
Vi sjunga var vi gå. Hallå! Hallå!

När höstvindar ila så kalla,
när vita små flingorna falla,
vid minnet så tralla vi alla.
Vi sjunga var vi gå. Hallå! Hallå!

 

Vandringsvisa av Gustaf Johansson. Melodin är en gammal marschmelodi.

En inspelning av visan finns här

Kungssången

Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!

O konung, folkets majestät
är även ditt: beskärma det
och värna det från fall!
Stå oss all världens härar mot,
vi blinka ej för deras hot:
vi lägga dem inför din fot –
en kunglig fotapall.

Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång
och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång!

Och grip vår sista fana du
och dristeliga för ännu
i döden dina män!
Ditt trogna folk med hjältemod
skall sömma av sitt bästa blod
en kunglig purpur varm och god,
och svepa dig i den.

Du himlens Herre, med oss var,
som förr Du med oss varit har,
och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos Sveakungen och hans män.
Och låt Din ande vila än
utöver nordanland!

 

Texten är skriven av Carl Wilhelm August Strandberg (1844) och musiken är komponerad av Otto Lindblad. Av Kungssångens fem strofer sjungs officiellt endast den första.

Här sjunger Gösta Winbergh den första och den sista strofen

Sveriges flagga

Flamma stolt mot dunkla skyar
likt en glimt av sommarens sol
över Sveriges skogar, berg och byar,
över vatten av viol,
du, som sjunger, när du bredes
som vår gamla lyckas tolk:
Solen lyser, solen lyser.
Ingen vredes åska slog vårt tappra folk.

Flamma högt, vår kärleks tecken,
värm oss, när det blåser kallt.
Stråla ur de blåa vecken
kärlek mera stark än allt!
Sveriges flagga, Sveriges ära,
fornklenod och framtids tolk.
Gud är med oss, Gud är med oss,
Han skall bära stark vårt fria svenska folk.

 

Text av Karl Gustav Ossiannilsson, musik av Hugo Alfvén. Sången skrevs år 1916 till det första firandet av Svenska flaggans dag.

Lyssna på sången Sveriges flagga

Titta på en film från firandet av Svenska flaggans dag år 1953