Glädjens blomster i jordens mull,
ack, visst aldrig gro!
Kärlek själv ju försåtlig är
för ditt hjärtas ro.
Men därovan, för hopp och tro,
blomstra de evigt friska.
Hör du ej, hur andar ljuvt
om dem till hjärtat viska?
Glädjens blomster är en folkvisa från Uppland. Sången blev populär genom Hugo Alfvéns körarrangemang från 1938.
Glad såsom fågeln i morgonstunden
hälsar jag våren i friska naturn,
lärkan mig ropar och trasten i lunden,
ärlan på åkern och orren i furn.
Se hur de silvrade bäckarna små,
hoppa och slå, hoppa och slå
vänliga armar kring tuvor och stenar,
se hur det spritter i buskar och grenar
av liv och av dans, av liv och av dans
i den härliga vårsolens glans!
Vårsång med text av Herman Sätherberg och musik av prins Gustaf
Du bar ditt kors, o Jesu mild,
Då dödens väg du trädde,
Till frälsning för den värld som vild
Och full av hat dig hädde.
O kärleks höjd!
Du blöder böjd
för dem som dig förfölja.
2. Du bar ditt kors. Då bar du ock
Med världens skulder mina,
Och bland de otacksammas flock,
Som du vill nämna dina,
Är också jag,
Fast dag från dag
Din kärlek mig besöker.
3. Du bar ditt kors. Din härlighet
Som alla himlar prisa,
Din makt, som icke gränser vet,
Du lade av, att visa
Det intet finns,
Som icke vinns
Av kärleken, som lider.
4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig,
O Segerhjälte, vinna,
Och uppå korsets helga stig
Till himlamålet hinna.
Då är min själ
Förvarad väl
Och lever i din kärlek.
Du bar ditt kors är en psalm för passionstiden av Erik Gustaf Geijer (1819). De fyra ord som inleder alla verserna alluderar på den bibelvers om Jesu lidande som lyder ”Och han bar själv sitt kors” (Johannesevangeliet 19:17).
Svenska skatter 